kommer ni ihåg för lite mer än ett år sen?

då jag blev påhoppad här på bloggen av en föredetta arbetsgivare...

länk för er som vill uppfriska minnet lite.

för inte så länge sedan, kanske en månad, fick jag en kallelse från polisen hem. jag grubblade lite över vad det kunde vara för nånting, för det stod ju såklart inte med i kallelsen. jag var kallad till södertäljes polisstation och eftersom jag inte bor där längre ringde jag för att säga att jag minsann inte har tid att ta mig dit. jag frågade vad det gällde. det kunde jag inte få reda på just då, polisen jag pratade med skulle kolla upp om jag skulle tas in i västerås eller om det skulle skötas på telefon istället. nån vecka efter det blev jag uppringd och fick veta att jag hade blivit anmäld för brott mot tystnadsplikt. av just min förra arbetsgivare. helt otroligt tyckte jag. för det dom anklagade mig för var att jag hade skrivit min förra brukares smeknamn och vad vi hade gjort den speciella dagen i bloggen här. jag hade inte hängt ut denne på något sätt, inte ens nämnt dennes riktiga namn. självklart förstod åklagaren också hur löjligt det var och lade ner förundersökningen men jag hann allt bli lite skitnödig...
jag tror iallafall att jag har en rejält bitter föredetta arbetsgivare, om det är möjligt att vara mer bitter än vad denne var förut.
in your face, föredetta arbetsgivare! det kändes skönt

22.27


För bara ett litet tag sen gick Golug bort. Han har legat på mitt bröst hela kvällen och han låg även där nu när han somnade in. Allt gick lugnt och stilla till. Det känns otroligt skönt att det gick så bra. Att det inte blev panik och skrik. Det är det enda jag har upplevt förut när råttorna har gått bort hemma. Jag är lättad.



Min fina, fina Golug. Här ligger du stilla, död men du ser så levande ut.
Jag har gråtit idag. Mest för att du har legat och väntat och det har gjort mig ledsen.
När du nu har vandrat vidareär jag bara lättad. Vad skönt för dig, min skrutt. Vad skönt.
Jag älskar dig så otroligt mycket!




Att titta på när en råtta dör

Golug dör för mig.

Han har vart gammal och gaggig länge men fortfarande så pigg som den gamla Golug. Han har alltid sprungit fram till burkanten när vi kommit in i köket eller när vi satt oss för att äta. Han skulle alltid tigga mat. Våran lilla tjockis. Igår när jag kom hem kändes det som att nåt hade hänt. Bara sådär. Kanske en stroke. Han låg på stegen som leder upp till hans egen sovplats, som att han antingen inte kom upp av egen maskin eller som att han hade trillat ner. I vilket fall rörde han inte på sig. Jag slängde ifrån mig allt och tog Golug i min famn. Några minuter låg vi i sängen tillsammans med Gargamel (som faktiskt fyllde 1 år just den dagen, stackare) men Golug blev rastlös så det ända rätta var att lägga tillbaks honom vid buren. På kvällen åt och drack han och blev lite piggare. När jag la mig var det lite sämre med honom igen. Idag andas han sån där klickande andning från och till. Han vill absolut inte vara där jag vill att han ska vara. Han rör på sig hela tiden. Måste hitta en bekväm ställning att ligga i, slänger sig runt på golvet. Han har t.o.m "hoppat" ner från buren. Ett försök till självmord? Usch. Lilla gubben!
Vad ska jag göra nu. På ett sätt vill jag inte sitta och titta på honom när han dör men jag tror inte att han lider på så sätt som djur kan göra när dom är sjuka. Golug är gammal, hans tid är inne. Bara han hittar sin plats och sin lilla ställning så tror jag allt blir bra. Om det tar för lång tid kanske jag överväger att ta honom till veterinären. Men det tar emot. Jag vill inte höra råttskrik och rädsla det sista jag hör av Golug.

Skrutt! Min älskade skrutt! Många fina stunder har vi fått tillsammans. Jag älskar dig!

Livet leker!

Dagarna i enda går jag utomhus, med hundarna, tacksam för det jobb jag har. Tacksam för att jag gjorde valet att starta eget företag. Tacksam för att jag mår så bra! Jag är ute och går och cyklar hela dagarna och det gör att jag mår bra! Det faktum att jag får solsken i ansiktet många timmar om dagen gör mig glad bara att tänka på. Tiden går så fort! Allt är utropstecken känns det som! Hahaha.
Jag har länge velat ha en ny soffa. Det är ju så dyrt. Även en fräsch begagnad på 1000 spänn är ju dyrt. Speciellt om man inte har några pengar. Jag fick en idé för några dagar sen. Myrorna har flyttrea, tänkte jag. Där kanske finns nåt kul och billigt att köpa. Kanske nån billig soffa. Och med billig menar jag då 200 kr typ. Tror ni jag blev förvånad när jag kom till butiken och såg att det 75 % rabatt på allt. Det var inte överdrivet mycket möbler kvar men jag hittade två stycken soffor och en fåtölj och för dom tillsammans skulle jag ge 181,50 kr. Klart jag slog till! Vilket fynd!! Inte världens snyggaste men jag har grejat lite med dom och här är resultatet:

image306

image307

Den blåa behöll jag som den var. Den var fin!
Jag har satt upp hallspegeln i sovrummet också. Den får inte plats nånstans så jag tänkte den skulle passa där.

image308

Igår var vi på fest.  Det blev utgång med. Det var skitskoj att gå ut och dansa. Det bestämdes att nästa helg ska vi ha schlagerfest hos oss. Nu har vi ju iaf fler sittplatser. Hehe.
Ikväll blir det poker hos föräldrarna. Gamla vanliga söndagsrutinen. Det är alltid så skoj!
Puss och hej.

Glädje!


Jag har världens bästa jobb!


Det går bra med allt nuförtiden...

image305


Jaooo. Nu flyter det på ni. Inte så att jag har 10 kunder men iaf 3 stycken och snart en till. Och kanske efter det ännu en till... Och en till... Mihihiii, vad det känns braaa! Att få umgås med hundarna gör en jäkla massa, att få umgås med nåt överhuvudtaget, haha, att få röra på mig och att få komma hemifrån. Jajemen. Träningen har stått stilla i en vecka nästan. Jag var magsjuk, fast inte riktigt magsjuk, för jag spydde inte, bara fes äckliga fisar som luktade magsjuka, hahaha. Jag hade kramper i magen som Pernilla kom stretandes med. Jäkla smittare. Det gör dock ingenting, för det faktum att hon och Alva var här och hälsade på kompenserar liksom allting. Vi hade kanonmysigt. Alva är ju en sån cool liten brud. Inte ens två år och kan redan snacka gojja hela dagarna långa.

Jag kom iaf igång med träningen igen idag. Skönt, måste jag få lov att säga. Skön att ha fått det på rutin, äntligen! Jag älskar att jag har startat mitt företag. Jag har på känn att det kommer gå jättebra det här. Det känns äntligen som att jag har ett liv!!! Det är en häftig känsla! Vi är fattig men jag är lycklig ändå, haha. I början på mars är det Tindradop. Ska bli mysigt att pussa på henne igen. Jag träffade henne i början på december, herregud, då var hon 3 månader gammal, nu kommer hon vara ett halvår. Det är ju helt sjukt. Och även om jag är lycklig i största allmänhet hatar jag att inte ha pengar till att hälsa på mina kära släktingar och vänner. Eller som att köpa presenter på alla hjärtans dag. Det är ju nåt man vill. Jag skulle gärna gå ut och äta också... Lite romantik liksom...

I löööv Mattias bör tillägas också. Han har blivit smittad av mig nu och är ett magknipo. Stackars.
Puss på dig, älsklingen!

Puss på er andra med!

nytt år och massa snö

Precis efter nyår kom det snö också. Är det inte typiskt. Jag såg dock på tv att det mestadels har varit gröna jular de senaste, ja iaf 50, åren. Det är alla dessa julkort (?) som har gjort att folk inbillar sig att de måste ha en vit jul för att ha lite julstämning. Men det är ju så, iaf jag vill ha en vit jul. Jag hade i princip ingen julstämning nu i julas.
Nu är allt över. T.o.m nyår är förbi. Så nu är det ett nytt år på g och jag har ju planerat att starta företag jag. Jag ser himla mycket fram emot det! Jag riktigt längtar tills jag sätter igång. Idag har jag grejat med tryck på jobbjackan... Bilder ser ni nedan. Ikväll blir det middag hos Jonas och Elmira. De stod för förrätten på nyår och, Oh my god, vilka gooooda snittar dom gjorde!!! Jag hoppas på nåt liknande ikväll, haha.
Ja just ja. Mattias och jag är ju duktiga att göra saker när vi har slagit vad om dom så nu har vi slagit vad om träningen utöver godiset. I hela december har vi inte fått införskaffa något eget godis utan bara ätit då vi blivit bjudna, det funkade kalasbra, det var ju ändå jul. Vi fick mao i oss rätt mycket ändå + att vi sparade pengar. Nu efter nyår ska vi inte äta godis, glass, fikabröd alls. Om vi gör det ska vi betala den andre pengar. Samma gäller träningen. Om vi inte gymmar de två dagar i veckan som vi har bestämt nu första månaden ska man betala 300 kr till den andre. Skitbra! Jag är ju pank så jag måste träna. Och Mattias är så snål, haha, så han kommer också göra det.
Vi var på gymmet igår, det var skoj! Kan ni tänka er... Jag har letat motivationsbilder på nätet också. Så när motivationen tryter kan jag bara gå in på datorn och kolla på halvnakna, vältränad kändistjejer som Jessica Alba, Jessica Biel och Kate Hudson och lätt finna den igen.

image300

image301























image302

image303

när ångesten tar över

jag mår dåligt. jag vill inte må dåligt. samtidigt som jag vill det. det är svårt att förklara, det är som jag hör två röster i mitt huvud varav den ena säger att jag inte klarar av det. klarar av att jobba, att ta ansvar, att göra en ny grej. den andra rösten säger att jag visst kan. de kämpar mot varandra. det blir kaos i mitt huvud och min kropp. jag mår dåligt och kan inte ens äta frukost. jag skulle idag varit på jobbet. eller inte jobbet än, det nya jobbet. jag skulle gått bredvid. lärt mig allt det nya. jag har haft ångest i flera dagar. fram och tillbaks.

vad kul det ska bli. åh vad jobbigt att ta ansvar. jag kommer inte fixa det. det är för mycket att ta in. men försök att tänk positivt nu då. kom igen hannah, du fixar ju det här. nä jag vill mycket hellre bara köra på med företaget.

ja för just det, jag ska ju starta företag. jag vill mycket hellre bara leta kunder och läsa bokföring. jag skulle kunna göra det men jag vet ju att pengarna behövs och att den lediga tiden är bra att lägga på nåt värdefullt. jag kommer ju inte ha en heltid till i början, så enkelt är det ju.

jag mår illa när jag tänker på det. jag vill inte dit! jag undrar vad det beror på egentligen. är det jag som inte tror på mig själv tillräckligt eller är det att jag inte vill jobba inom vården, vill jag kanske inte ta ansvar.

vad är felet, vad är jag rädd för.

det värsta är ångesten över att mattias blir så besviken på mig. det kan inte vara lätt att vara min sambo.

kalas

Så var det dags att skriva lite mer, jag har börjat få klagomål för att jag skriver för sällan. Jag vet, det är lite svårt att få in det på rutin liksom. Den senaste veckan har jag i princip bara bakat. Bakat, bakat och bakat. Chokladbiskvier, limetårtor, kanelbullar och chokladbollar. Nu i efterhand vet jag att jag verkligen inte hade behövt göra fyra stycken limetårtor. Herregud. Vi hade ju kalas igår. Mattias har fyllt 25 år och nu när vi bor i Västerås måste ju vi stå för kalaset, och inte Mats och Pia. Vi hade tre kvar efter att alla hade käkat av varm smörgåstårta och allt fika. En fick följa med kusin Carro hem. Nu har vi två. Nån som vill ha lite tårta? Jag måste säga att familjen boostade mitt ego till max. Jag fick sån jäkla beröm över baket! Jag blev otroligt glad och kände mig väldigt uppskattad!!
Det var fest igårkväll, efter kalaset. Hade så jäkla skoj. Förbannat skoj!!

image297

Ja, ni. Detta är ingen bild jag är stolt över men fan så jag skrattade.

image298

Jag var så jävla snygg i mitt pannband!

image299

Oh yeah!

Vi gick och la oss vid tre, efter en bamsemåltid innehållande en asgod kycklingburgare samt några liter vatten. Hela dagen idag har vart slapp och skööön. Jag bokade tågbiljetter till Linköping också. Det blir till att åka i mellandagarna. Det blir bra.

Det är vitt, så långt ögat kan nå.

Det snöar ute. Det började vid halv åtta i morse. Jag vet, för jag gick upp vid kvart i sju. Idag gick jag på min första arbetsintervju i Västerås. Den var hos vikarie förmedlingen och det kändes bra att gå dit. Jag var inte överdrivet nervös och jag svarade ganska bra på frågorna. Det snöade inte så mycket just då, när jag åkte dit. Det började runt 12. Det är jättevitt här ifrån köksfönstret.

image296

Det är tur att jag bor på andra våningen, för där ser man inte den töiga marken. Om man inte står upp förstås. Jag sitter ner och njuter av det vita taket och de vita träden utanför. Det är lite julkänsla över det hela. Snart är det ju faktiskt jul. Jul, jul strålande jul. Jag vill lyssna på julmusik och tända ljus i vardagsrummet. Mattias sitter och spelar dataspel, det blir liksom inte rätt stämning då. Jag längtar tills lite längre fram i november. För då kan jag börja julpynta. Jag har inte råd att köpa något nytt men jag har en låda som jag kan rota reda på, full med julpynt och små tomtar. Jag skulle vilja ha en julgran i år. Jag har röda kulor att hänga där i men inget glitter. Det kanske går att ordna fram utan att det kostar för mycket. Granen kostar ju dock. Jag måste spara pengar. Jag har suttit och räknat en del idag, räknat på hur mycket pengar vi kommer ha framöver. Mattias jobbar ju nu och fick idag förlängning en månad till så nu har han jobb åtminstone december ut. Vi misstänker att han kommer få jobb några månader in på nästa år med, men det tar ju sin lilla tid att få reda på såna grejer. En månad i taget. Lite osäkert men det är skönt att det flyter på.
Nu blire lite Heroes. :-)

Välkomna till familjen Carlsson/Thern

image277


image278

image279

image280

image281

image282

image283

image284

image285

image286

image287

image288

image289

image290

image291

image292

image293

image294

image295

så jäkla coolt!


http://www.youtube.com/watch?v=ieAmdixoJ4w&NR=1


Min lilla systerdotter Tindra

image272


image273

image274

image275

image276

At last

Söndagen är kommen!!
Jag har städat hela lägenhet, förutom hallen där alla resterande saker står. Killarna är påväg tillbaks för att köra andra vändan. Det blir bara liten bottenskrap. Som alltid. Den här gången får jag följa med! Hehe. Kära Västerås.  Så jag har längtat.

image224

Tiden går så långsaaamt

Idag är det fredag och för bara några dagar sen kändes det som att tiden flög iväg. Men så hände det något och nu sitter jag här så uttråkad som man kan bli. Tiden går så sakta. Jag tycker heller inte att det finns nåt att göra, men jag antar att det är för att det nästan bara är städningen kvar, tills vi flyttar på söndag. Nästan allt är packat. Detta innebär att det är så äckligt rörigt. Jag dör på oreda. Men. Vi flyttar ju snart! Jag måste ju visa lite positivitet över det faktum att vi faktiskt är borta från Södertälje om mindre än två dygn. Det ska bli så förbannat skönt att äntligen komma på plats i Västerås. Pusselbitarna börjar falla på plats liksom. Skööönt!