när ångesten tar över
jag mår dåligt. jag vill inte må dåligt. samtidigt som jag vill det. det är svårt att förklara, det är som jag hör två röster i mitt huvud varav den ena säger att jag inte klarar av det. klarar av att jobba, att ta ansvar, att göra en ny grej. den andra rösten säger att jag visst kan. de kämpar mot varandra. det blir kaos i mitt huvud och min kropp. jag mår dåligt och kan inte ens äta frukost. jag skulle idag varit på jobbet. eller inte jobbet än, det nya jobbet. jag skulle gått bredvid. lärt mig allt det nya. jag har haft ångest i flera dagar. fram och tillbaks.
vad kul det ska bli. åh vad jobbigt att ta ansvar. jag kommer inte fixa det. det är för mycket att ta in. men försök att tänk positivt nu då. kom igen hannah, du fixar ju det här. nä jag vill mycket hellre bara köra på med företaget.
ja för just det, jag ska ju starta företag. jag vill mycket hellre bara leta kunder och läsa bokföring. jag skulle kunna göra det men jag vet ju att pengarna behövs och att den lediga tiden är bra att lägga på nåt värdefullt. jag kommer ju inte ha en heltid till i början, så enkelt är det ju.
jag mår illa när jag tänker på det. jag vill inte dit! jag undrar vad det beror på egentligen. är det jag som inte tror på mig själv tillräckligt eller är det att jag inte vill jobba inom vården, vill jag kanske inte ta ansvar.
vad är felet, vad är jag rädd för.
det värsta är ångesten över att mattias blir så besviken på mig. det kan inte vara lätt att vara min sambo.
vad kul det ska bli. åh vad jobbigt att ta ansvar. jag kommer inte fixa det. det är för mycket att ta in. men försök att tänk positivt nu då. kom igen hannah, du fixar ju det här. nä jag vill mycket hellre bara köra på med företaget.
ja för just det, jag ska ju starta företag. jag vill mycket hellre bara leta kunder och läsa bokföring. jag skulle kunna göra det men jag vet ju att pengarna behövs och att den lediga tiden är bra att lägga på nåt värdefullt. jag kommer ju inte ha en heltid till i början, så enkelt är det ju.
jag mår illa när jag tänker på det. jag vill inte dit! jag undrar vad det beror på egentligen. är det jag som inte tror på mig själv tillräckligt eller är det att jag inte vill jobba inom vården, vill jag kanske inte ta ansvar.
vad är felet, vad är jag rädd för.
det värsta är ångesten över att mattias blir så besviken på mig. det kan inte vara lätt att vara min sambo.
Tiden går så långsaaamt
Idag är det fredag och för bara några dagar sen kändes det som att tiden flög iväg. Men så hände det något och nu sitter jag här så uttråkad som man kan bli. Tiden går så sakta. Jag tycker heller inte att det finns nåt att göra, men jag antar att det är för att det nästan bara är städningen kvar, tills vi flyttar på söndag. Nästan allt är packat. Detta innebär att det är så äckligt rörigt. Jag dör på oreda. Men. Vi flyttar ju snart! Jag måste ju visa lite positivitet över det faktum att vi faktiskt är borta från Södertälje om mindre än två dygn. Det ska bli så förbannat skönt att äntligen komma på plats i Västerås. Pusselbitarna börjar falla på plats liksom. Skööönt!
det går långsamt
...långsamt mot flyttdagen. nu är det exakt 14 dagar kvar. inte mycket. tiden går ganska fort ändå. känns som att vi var i linköping nyss fast det var en hel vecka sen. jag sitter här och snorar. har hela tiden tänkt att det är lägenheten och ventilationen här som jag har problem med, men nu börjar jag fundera på om jag kanske är allergisk mot råttorna? hur avgör man en sådan sak mer än att går till vc och tar pricktest. det är skitjobbigt. inte bara att inte veta utan att gå omkring och vara täppt och snorig och nysig och kliig i ögonen näst intill hela tiden. för det är alltid nåt. idag är jag snorig och nysig som bara den.
mattias fick ett telefonsamtal i förmiddags om en intervju imorrn. skitbra. ett jobb som han vill ha med. hoppas han får det. det är heltid. jag har dock inget jobb än. jag söker hur många jobb som helst så jag antar att jag bara får fortsätta knega. jag fick några kanske inom vården. helt okej liksom. så slipper jag klättra på väggarna. här hemma går det rätt bra nu eftersom jag vet att vi ska flytta snart och jag packar och grejar och på nåt sett tycker att det är lugnt att jag slappar ibland. när vi kommer till västerås kommer jag ha massor att göra, men man vill ju ändå ha ett jobb att gå till. det funkar ju inte att vara hemma hela tiden. även om man har saker att göra. miljöombytet liksom.
vi har kollat mycket på film de senaste dagarna och det är tre filmer jag skulle vilja tipsa om. stranger than fiction, the night listener och little children. filmer som berör och som är så jävla mystiska så man bara måste älska dom.
gunde är förövrigt kvar här hemma. han är mycket mer social nu än vad han har varit förut men han bits lite fortfarande. mest för att markera. jag hade honom i knät igår och tog lite på honom, rätt som det är vänder han sig om och markerar med tänderna, jag antar att det var rumpan jag råkade tafsa på. han gillar det verkligen inte. inte för att det är nån ursäkt... ibland funderar jag på om jag kanske ska lämna tillbaks honom till A-L, men så kommer jag på att jag inte vill. jag vill åtminstone inte splittra honom och gargi. då skulle det vara bättre att omplacera dom båda tillsammans då isåntfall. jag vet inte.
igår var tindra en vecka gammal. hon är så fin. jag är en stolt moster. kan verka konstigt kanske, jag har ju inte träffat henne. jag tycker att födseln av ett barn är ett mirakel, fan det är så jävla häftigt. och nu är det min syster som har fött barn. jag är så imponerad och jag längtar så efter att få håll tindra. krama henne och pussa hennes mjuka kinder. sen längtar jag efter ett eget barn också... men tills dess får jag njuta av tindra. mmm.
mattias fick ett telefonsamtal i förmiddags om en intervju imorrn. skitbra. ett jobb som han vill ha med. hoppas han får det. det är heltid. jag har dock inget jobb än. jag söker hur många jobb som helst så jag antar att jag bara får fortsätta knega. jag fick några kanske inom vården. helt okej liksom. så slipper jag klättra på väggarna. här hemma går det rätt bra nu eftersom jag vet att vi ska flytta snart och jag packar och grejar och på nåt sett tycker att det är lugnt att jag slappar ibland. när vi kommer till västerås kommer jag ha massor att göra, men man vill ju ändå ha ett jobb att gå till. det funkar ju inte att vara hemma hela tiden. även om man har saker att göra. miljöombytet liksom.
vi har kollat mycket på film de senaste dagarna och det är tre filmer jag skulle vilja tipsa om. stranger than fiction, the night listener och little children. filmer som berör och som är så jävla mystiska så man bara måste älska dom.
gunde är förövrigt kvar här hemma. han är mycket mer social nu än vad han har varit förut men han bits lite fortfarande. mest för att markera. jag hade honom i knät igår och tog lite på honom, rätt som det är vänder han sig om och markerar med tänderna, jag antar att det var rumpan jag råkade tafsa på. han gillar det verkligen inte. inte för att det är nån ursäkt... ibland funderar jag på om jag kanske ska lämna tillbaks honom till A-L, men så kommer jag på att jag inte vill. jag vill åtminstone inte splittra honom och gargi. då skulle det vara bättre att omplacera dom båda tillsammans då isåntfall. jag vet inte.
igår var tindra en vecka gammal. hon är så fin. jag är en stolt moster. kan verka konstigt kanske, jag har ju inte träffat henne. jag tycker att födseln av ett barn är ett mirakel, fan det är så jävla häftigt. och nu är det min syster som har fött barn. jag är så imponerad och jag längtar så efter att få håll tindra. krama henne och pussa hennes mjuka kinder. sen längtar jag efter ett eget barn också... men tills dess får jag njuta av tindra. mmm.
Jag har en råtta i mungipan...
Gargamel är med mig i sängen och han är en livlig krabat minsann. Så fort jag rör vid honom flyger han iväg som ett skott och kommer lika fort tillbaks igen för att bli busad med litegrann.
Jag har suttit här ett tag. Vaknade sent, är ju ledig idag. Jag jobbade kväll igår och då är det alltid skönt att kunna sova litegrann dagen efter. Man blir fruktansvärd trött i fötterna av att stå upp i 6 timmar.
Facket ringde förut. Jag ringde ju dom efter att jag hade fått konstiga kommentarer av min fd arbetsgivare. Vi hade en intressant diskussion som gav ganska mycket. Dom tände verkligen till på det jag hade att säga. Jag hoppas att jag får slippa vidare utspel i framtiden, för enligt dom är det ett skarpt övertramp från en såkallad fd arbetsgivare. Jag blev så trött, så trött på det. Förstår inte varför det ska vara så svårt att släppa.
Aja, nu är jag hungrig, så jag antar att jag ska gå och käka nåt.
Bye.
Jag har suttit här ett tag. Vaknade sent, är ju ledig idag. Jag jobbade kväll igår och då är det alltid skönt att kunna sova litegrann dagen efter. Man blir fruktansvärd trött i fötterna av att stå upp i 6 timmar.
Facket ringde förut. Jag ringde ju dom efter att jag hade fått konstiga kommentarer av min fd arbetsgivare. Vi hade en intressant diskussion som gav ganska mycket. Dom tände verkligen till på det jag hade att säga. Jag hoppas att jag får slippa vidare utspel i framtiden, för enligt dom är det ett skarpt övertramp från en såkallad fd arbetsgivare. Jag blev så trött, så trött på det. Förstår inte varför det ska vara så svårt att släppa.
Aja, nu är jag hungrig, så jag antar att jag ska gå och käka nåt.
Bye.
Poff
och så var jag arbetslös. Ja, det gick fort. Ena sekunden var allt okej, andra sekunden vart det bråk och konflikt och tredje sekunden sa jag att jag inte ville vara kvar. Det känns bra samtidigt som jag känner mig osäker inför framtiden. Vad ska jag göra nu då? Jag har ju ingen aning om vad jag vill jobba med, eller om jag vill plugga heller. Mattias har ju som sagt inget jobb han heller. Jag får en lön nu i april. Jag har ganska mycket pengar kvar sen den här lönen så om vi snålar räcker pengarna iaf till efter majräkningarna är betalda, men sen då. Jag får inte a-kassa förrän från i mitten på juni. Det är nämligen 45 avstängningsdagar när man gör slut på skiten självmant. Jag får skylla mig själv, jag vet. Jag kan inte låta bli att grubbla och tvivla på om jag gjorde rätt. Jag kanske gav upp för fort?
Mattias och jag funderar på att flytta till Västerås nu. Ganska sjukt, jag vet, med tanke på att vi flyttade till Södertälje nyss liksom. Men vad ska vi egentligen göra här när båda är arbetslösa. Då kan vi ju lika gärna kunna bo i Västerås. Det är smartare att flytta dit nu innan vi får jobb. Mattias vill ju ändå bo där. Och det vill ju jag med, det är bara det att nu känner jag mig inte riktigt hemma nånstans. Fast å andra sidan har jag ju mens också...
Mattias och jag funderar på att flytta till Västerås nu. Ganska sjukt, jag vet, med tanke på att vi flyttade till Södertälje nyss liksom. Men vad ska vi egentligen göra här när båda är arbetslösa. Då kan vi ju lika gärna kunna bo i Västerås. Det är smartare att flytta dit nu innan vi får jobb. Mattias vill ju ändå bo där. Och det vill ju jag med, det är bara det att nu känner jag mig inte riktigt hemma nånstans. Fast å andra sidan har jag ju mens också...
tack för ditt trevliga mail!
siste april är min provanställning slut. jag vet inte om jag får vara kvar, jag vet inte om jag vill vara kvar, det går så upp och ned hela tiden. i vilket fall mailade jag södertälje kommun i förmiddags om sommarjobb som ogräsrensare. mest på skoj. nu ikväll ser jag att jag har fått ett svar. semestervikarier letas just nu, (både ogräs och pappersplock) de kommer kontakta mig. och hon tackade för ett trevligt mail. tjoho. det gjorde mig glad. varför jag vill rensa ogräs vet jag inte alls men jag vill det. jag har någon konstig längtan. väldigt mysko måste jag säga. får jag vara kvar på jobbet, förutsatt att jag själv vill såklart så funderar jag på att kanske fixa vikarie för en tid så att jag kan jobba på båda. för jag ska nog inte vara ledig i sommar. Inte mer än bara några dagar. eller kanske nån vecka. jag måste spara till NY-resan. hoppas bara på att Mattias får ett jobb så att jag har råd att spara pengar... jag måste till systeryster också. titta på bebismagen. 30 augusti är det beräknat att föda barn för hennes del. fy farao för att gå höggravid mitt i sommaren. det är ju skönt att dom har köpt en sån där bassäng som man sätter upp i trädgården iaf, så hon kan svalka sig nåt. jag undrar om bebisen fryser och vattnet är lite kallt. nu ska jag lägga mig å läsa lite, läsa mig till sömns antar jag. det gjorde jag igår. otroligt skönt faktiskt. råttorna sprang runt mitt huvud och bajsade på mitt lakan. mysigt... haha.
sov gott era fjärtar.
Säg mig...
...är man oseriös om man går på jobbmöte med knallrött hår?
...och rött blev det
Förbaskat jäkla rött! Det känns som lite för mycket men jag antar att man vänjer sig vid det här med.
Dumt bara att jag får mina infall, så jag slösar 300 kr på ingenting. Blää. Det var ju mycket snyggare innan.
Dumt bara att jag får mina infall, så jag slösar 300 kr på ingenting. Blää. Det var ju mycket snyggare innan.
Hip hip hora
Jag har precis tittat på Hip hip hora och kommer på mig själv med att bli så himla berörd. Jag blir så ledsen. Barnen är så elaka och hemska. De är fega, egoistiska jävlar och jag gråter när flickan som är mobbad slänger sig ut ur fönstret. Hon överlever och ger igen. Hon är stark. Jag kommer att tänka på när jag blev kallad en massa saker i högstadiet. Jag blev mobbad av i princip hela C-klassen. Dom kallade mig gris och gjorde sig löjliga över mitt namn. Det kanske inte låter som så mycket men mycket av det har satt sig och majoriteten av alla dagar känner jag mig inte söt. Jag tycker inte att jag ser ut som en gris men att bli kallad det innebär ju inte direkt att man är snygg.
Jag höll mig dock stark fastän jag inte direkt hade något stöd hemifrån. Jag har alltid vart stark hemma. Där har jag fått ta hand om min mamma. Ända tills tonåren (då man slängde väskan innanför dörren och gick direkt till tv:n) var jag mamman i vår familj. Då jag blev trotsig blev mamma galen och skrek istället för grät som hon gjorde när jag var yngre, och jag fick verkligen förlita mig till mina vänner. Jag kommer ihåg att jag inte visste vad jag skulle göra. Man blir ju som man blir uppfostrad, tyvärr i det här fallet, och när man dessutom är i tonåren skriker man ju inte direkt mindre när man blir skriken på. Jag blev anklagad för ganska mycket. Jag hade haft gruppsex med mina kompisar och min dåvarande kille + hans kompisar, jag pratade skit om min mamma med mina kompisar. Min mamma skämde ut mig nåt otroligt inför grannskapets barn och hon har sårat mig otaliga gånger. Jag har gråtit så många gånger, över min uppväxt och hur jag har blivit behandlad. Jag skulle kunna börja gråta nu när jag sitter här och skriver om det.
Och ändå umgås jag med henne? Jag undrar om jag enbart hänger kvar för att hon är just min mamma eller för att jag inte kan släppa det som har hänt och därmed inte kan släppa henne. Det borde ju snarare vara så att jag skulle ha släppt henne för länge sen för att jag inte har släppt det som har hänt. För att jag tycker så illa om henne för det hon har gjort. Måste man ha kontakt med sin familj enbart för att man är släkt? Jag skulle vilja prata om allt men när kvinnan som sitter framför mig bara förnekar och bli förolämpad för att hon inte kan fatta att hon har gjort mig illa, är det lika bra att släppa det. För den gången. Jag kan inte släppa det helt. Jag tänker inte låta henne gå oskyldig. Jag vill inte.
Jag kan inte heller lämna min mamma för hon är ensam. Jag får alltid höra att jag inte får göra som min syster. Hon lämnade henne när hon följde med pappa. Jag skulle dö av dåligt samvete om jag sade upp kontakten med henne.
Nu ska vi flytta (hon hatar det såklart) och på ett sätt är det jätteskönt, för nu kommer jag inte vara tvungen att träffa henne bara för att vi bor nära varandra. Jag hoppas att jag någon gång ska kunna släppa allt. Jag bär på en sån ilska som drabbar oskyldig människor och jag hatar mig själv för det.
Jag höll mig dock stark fastän jag inte direkt hade något stöd hemifrån. Jag har alltid vart stark hemma. Där har jag fått ta hand om min mamma. Ända tills tonåren (då man slängde väskan innanför dörren och gick direkt till tv:n) var jag mamman i vår familj. Då jag blev trotsig blev mamma galen och skrek istället för grät som hon gjorde när jag var yngre, och jag fick verkligen förlita mig till mina vänner. Jag kommer ihåg att jag inte visste vad jag skulle göra. Man blir ju som man blir uppfostrad, tyvärr i det här fallet, och när man dessutom är i tonåren skriker man ju inte direkt mindre när man blir skriken på. Jag blev anklagad för ganska mycket. Jag hade haft gruppsex med mina kompisar och min dåvarande kille + hans kompisar, jag pratade skit om min mamma med mina kompisar. Min mamma skämde ut mig nåt otroligt inför grannskapets barn och hon har sårat mig otaliga gånger. Jag har gråtit så många gånger, över min uppväxt och hur jag har blivit behandlad. Jag skulle kunna börja gråta nu när jag sitter här och skriver om det.
Och ändå umgås jag med henne? Jag undrar om jag enbart hänger kvar för att hon är just min mamma eller för att jag inte kan släppa det som har hänt och därmed inte kan släppa henne. Det borde ju snarare vara så att jag skulle ha släppt henne för länge sen för att jag inte har släppt det som har hänt. För att jag tycker så illa om henne för det hon har gjort. Måste man ha kontakt med sin familj enbart för att man är släkt? Jag skulle vilja prata om allt men när kvinnan som sitter framför mig bara förnekar och bli förolämpad för att hon inte kan fatta att hon har gjort mig illa, är det lika bra att släppa det. För den gången. Jag kan inte släppa det helt. Jag tänker inte låta henne gå oskyldig. Jag vill inte.
Jag kan inte heller lämna min mamma för hon är ensam. Jag får alltid höra att jag inte får göra som min syster. Hon lämnade henne när hon följde med pappa. Jag skulle dö av dåligt samvete om jag sade upp kontakten med henne.
Nu ska vi flytta (hon hatar det såklart) och på ett sätt är det jätteskönt, för nu kommer jag inte vara tvungen att träffa henne bara för att vi bor nära varandra. Jag hoppas att jag någon gång ska kunna släppa allt. Jag bär på en sån ilska som drabbar oskyldig människor och jag hatar mig själv för det.
Någon, ge mig styrka att orka förändra mig.
Att orka leva tills jag blivit sådan som jag drömmer om att vara.
Det är tyst runtomkring mig
Här sitter jag med högskoleprov och bok framför mig och ingenting lockar. Jag börjar läsa engelska läsförståelsen och ger upp efter att jag märkt att jag läser men inte alls följer med i texten. Jag tänker på annat hela tiden, jag vandrar i tankarna. Kommer på mig själv med att tänka att det inte är någon idé ändå. Slår bort tankarna och fortsätter läsa, för att komma underfund med att det blir likadant efter två sekunder igen. Jag slänger bort grejerna och sätter på datorn, fördriver tid för att jag inte har lust med så mycket annat. Jag ska ner i tvättstugan och hänga lite tvätt. Råtthanddukarna tar slut så förbaskat fort. Dom har aldrig kissat så mycket som dom gör nu. Det blir nästan att man tvättar två ggr i veckan. Det är tur att jag är arbetslös. Hahaha!
blabla
Ursäkta då.
Jag är så trött på att bli missförstådd.
Jag är inte alls världens bästa på att formulera mig och det kan ganska ofta resultera i att jag missuppfattas. Jag kanske skämtar eller bara fäller en kommentar, utan att tänka igenom den ordentligt först och resultatet blir ont i magen och tjafs.
Det var ju inte alls menat så. Herregud.
Sjukanmäld på sommaren
Jag är hemma från jobbet efter en stressig delad tur jag jobbade häromdagen som tog alla mina krafter. Efter den har jag blivit utmattad och trött för minsta lilla jag gjort. Överansträngd antar jag. Att vara sjuk på sommaren är förbjudet. När man ringer till jobbet och säger att man inte kommer imorrn får man grymtningar och tjuriga kommentarer tillbaka, för att dom inte får in några vikarier och själva är tvungna att jobba heldagar.
Förlåt.
Va fan. Jag orkar ju inget.
Är det meningen att jag ska gå å jobba (+ cykla dom där förbannade 2 milen) ändå och må dåligt alt. bli sämre? Jag förstår dom men dom verkar inte förstå mig.
Hmm.
Förlåt.
Va fan. Jag orkar ju inget.
Är det meningen att jag ska gå å jobba (+ cykla dom där förbannade 2 milen) ändå och må dåligt alt. bli sämre? Jag förstår dom men dom verkar inte förstå mig.
Hmm.
jag, dom
jävla fittor.
jag måste få tycka att dom är fula och äckliga.
annars försvinner jag.
tynar bort.
(jag måste få vara elak)
ful.
äcklig.
Jag fick ett mail idag
från mitt ex. Han säger att han har släppt allt. Och han tycker att jag också borde göra det. Han har så rätt. Det som är gjort är gjort och dags att släppa taget om. Man får istället lära sig av sina misstag.
Jag hade ett väldigt givande samtal med min kurator idag. Det kändes riktigt bra när jag gick därifrån. Jag förstår mig på mitt beteende lite bättre och har fått reda på hur jag kan arbeta med att bättra mig.
Jag har fått hemläxor också. Det är lite spännande. Att se hur det går och så.
Jag hade ett väldigt givande samtal med min kurator idag. Det kändes riktigt bra när jag gick därifrån. Jag förstår mig på mitt beteende lite bättre och har fått reda på hur jag kan arbeta med att bättra mig.
Jag har fått hemläxor också. Det är lite spännande. Att se hur det går och så.
Bröllopssångerska
Jag har blivit ombedd att sjunga på Jossans bröllop. En del av mig säger "Gör det för fan! Vilken kul grej", den andra delen säger "Det är lika bra att säga nej. Det är inget du fixar". Jag skulle så gärna vilja lyssna på den första, men jag vet ju att jag blir så nervös. Jag vill inte göra bort mig. Jag vill inte förstöra. Jag vet ju inte ens om min röst pallar. Haha.
Hmm.
Jag funderar.
Vad för låt skulle man kunna sjunga...?
Är det någon som har nåt bra tips?
Hmm.
Jag funderar.
Vad för låt skulle man kunna sjunga...?
Är det någon som har nåt bra tips?
när solen skiner
vill man stanna hemma då? vill man sluta göra allt man brukar göra och bara vara och bara njuta? jag vill lägga mig i solen, drömma mig bort och inte ha ångest för att jag inte gör det jag igentligen borde. jag vill bara njuta och pussa på de underbara råttungar jag har införskaffat. vill inte ha en massa måsten och krav. vet dock att jag måste lära mig att hantera det. att inte kunna plugga ordentligt för att jag vet att jag måste, att inte kunna koncentrera mig på det jag gör, det är inga bra grejer.
en vän anton sa ganska nyligen till mig: "det är bara att inse att man aldrig kommer vara perfekt, och sen njuta av livet".
visst låter det vettigt? men att rätta sig efter det och lyssna till det, kanske inte alla gånger är så lätt. jag skulle vilja vara lika vis som anton. på allvar.
en vän anton sa ganska nyligen till mig: "det är bara att inse att man aldrig kommer vara perfekt, och sen njuta av livet".
visst låter det vettigt? men att rätta sig efter det och lyssna till det, kanske inte alla gånger är så lätt. jag skulle vilja vara lika vis som anton. på allvar.
ilska
Igår var jag i Stockholm hos Pernilla och Alva. Rebecka var också med. Det var jättetrevligt att få komma dit och äntligen träffa min guddotter och klämma lite på Pernilla. Jag tog en väldans massa kort och jag var glad hela dagen. Det kändes skönt.
Men det var som Mattias sa när han kom hem från konserten i tisdagsnatt. Jag hade vart glad hela tiden då han hade var borta och han trodde att jag skulle vara glad i Stockholm också men att jag skulle bli irriterad direkt när jag kom hem igen. Så blev det. Det kokar i mig. Jag blir ledsen och arg om vart annat. Det är riktigt jävla jobbigt och jag måste så snart jag kommer hem till Linköping igen ta itu med all den där ilskan. Jag älskar ju Mattias och han är ju såå mycket bättre för mig än vad jag är för honom, så jag förstår inte riktigt vad det är som gör det. Det är synd. Jag sårar honom. Jag vill inte såra honom. Jag hatar det!
Men det var som Mattias sa när han kom hem från konserten i tisdagsnatt. Jag hade vart glad hela tiden då han hade var borta och han trodde att jag skulle vara glad i Stockholm också men att jag skulle bli irriterad direkt när jag kom hem igen. Så blev det. Det kokar i mig. Jag blir ledsen och arg om vart annat. Det är riktigt jävla jobbigt och jag måste så snart jag kommer hem till Linköping igen ta itu med all den där ilskan. Jag älskar ju Mattias och han är ju såå mycket bättre för mig än vad jag är för honom, så jag förstår inte riktigt vad det är som gör det. Det är synd. Jag sårar honom. Jag vill inte såra honom. Jag hatar det!
frust och stön
jag blir så förbannat jävla less på att jag alltid ska bli så irriterad på allt. jag blir så upprörd så jag inte kan kontrollera mig och jag hatar det. för jag blir ju så jävla uppstressad. och när jag blir stressad mår jag fan inte bra. jävla bajsiga humörsvängningar.
om?
om vad? jag går här och klagar, det funkar inte. jag gör ingenting åt det och ändå klagar jag. hur är mina tankebanor uppbyggda igentligen? suck.
suck, suck, suck,suck, SUCK!
suck, suck, suck,suck, SUCK!