så ser det ut

Vi ser två små bebisfåglar när vi är påväg till skogen. Jag blir självfallet alldeles mammig och vill ta hand om dom. Vi bestämmer oss för att kika lite mer på situationen ifall de är kvar när vi går tillbaka hem. Vi går vår promenad och när vi kommer tillbaks är dom små fortfarande där. Det ser ut som om dom försöker mata varandra. Dom hoppar omkring, dom kan inte flyga. Jag sätter mig ner på huk och försöker locka på dom och förvånansvärt kommer dom fram till mig. Stannar vid 30 centimeters avstånd. Piper som små fågelbebisar gör. Björktrast kallas dom visst. Vi vågar inte röra dom. Mamman och pappan är ju en bit bort och det enda vi vill är ju att få dit dom. Vi går hem och ringer Djurdoktorn och frågar vad man ska göra. Får tips om att flytta dom närmre, att det förmodligen inte är någon fara om vi rör lite vid dom, eftersom dom redan är ur boet. Vi grabbar tag i utrustning som vi behöver och går dit igen. Dom är inte kvar! Vi går och letar och letar. Vi ser dom till slut vid, pizzerians bakgård. Det kommer en bil. Jag skriker. Den kör över ungarna och en hamnar under ena däcket. Jag börjar gråta. Gud så hemskt. Stackars små söta, oskyldiga fågelungar. Vad hade dom gjort för ont? De hittade hem till slut men vad gjorde det för nytta. Satans äckliga bil. Det var bara en som kunde återförenas med resten av familjen. Jag tog tag i honom, med en handduk, bar honom närmre föräldrarna och släppte honom där. Han var så lugn och fin. Hans bror fick en fin begravning. Under buskaget. Han levde inget långt liv, men han hade iallafall sällskap in i det sista. Vila i frid, lille vännen.

Det föll tårar nedför mina kinder igår. Jag vill inte att du ska glömma bort mig nu när allt annat är så mycket viktigare. Jag vet att jag var viktig för dig för inte så länge sen. Glöm inte bort det, snälla. Jag älskar dig!

En liten fjäril har kommit ut ur Pernilla och jag kan inte riktigt hitta ord för hur jag känner. Jag är så glad. För det är så häftigt. Lilla ängeln Alva. Hon är allt ett litet mirakel. För bara 1½ månad sen kände jag hennes fot i min hand. Det var bland det häftigaste jag varit med om. Jag är så fascinerad av allt vad graviditet heter. Jag vill låna böcker. Jag vill läsa allt jag kommer åt. Jag vill att Pernilla och Alva ska vara hos mig. Jag längtar efter dom...
Nåt annat som är häftigt. Jag är gudmor. Yay! Jag är lycklig. Jag är riktigt jäkla glad.