Stolthet!
Vänner och bekanta brukar påstå att jag har många växter. Om jag fick bestämma själv, skulle jag gärna skaffa ett par fler. Dom ger en mysig hemmakänsla och sen kan man nästan säga att dom är som små husdjur, för när dom växer och frodas blir jag stolt. Jag blir riktigt stolt!
Jag har en del växter här hemma som jag är extra stolt över. Tre av dom fick jag med mig hem när Pernilla flyttade till Per.
Det är väl egentligen inget speciellt med den här, förutom att jag inte trodde att den skulle överleva mig. Så man kan ju faktiskt säga att det är jag mig jag är stolt över...
Jag är dålig på namn, men Filidendron dyker upp i mitt huvud. Gud, vad den har växt! Snart släpar den i golvet och jag vill verkligen inte bygga upp den (fasten mamma säger att man brukar göra det). Den är ju snyggast just så här!
Det var en himla stor blomkruka jag fick med mig, innehållandes två av denna art och en av en annan, som numera inte finns vid liv längre. Jag planterade om dessa kultingar och till en början trodde jag att dom skulle dö för mig men de tog sig. Och nu håller dom på att blomma också! Kolla, Pernilla!
Tjoho!
Det här är mitt gummiträd. Jag tog det ifrån min morbrors lägenhet, när vi rensade där. Det var pluttigt och litet. Nu har det kommit en bra bit på vägen och jag hoppas att det blir minst lika stort och högt som Pernillas förra på 2 meter!
Gamle Allan bara växer och växer. Han är otroligt grön och snygg. Han passar väldigt bra in i vårt sovrum och dess gröna tapet.
Nerium :) Har den blommat något? Skvättiväg... Eller kam-euphorbia. Jag saknar dem båda... Filodendron ska växa som den gör nu, inte knyta upp den. Då tänker jag att bli dum ;)
Näfan den översta är ju en fikus... Att den lever ännu förvånar mig. Jag höll ju på att döda de... Var är nerium??
Jag tycker som du, många växter ger hemkänsla. Du har inte för många.