så ser det ut

Idag har jag två stycken intervjuer inbokade. En klockan nio och en klockan tio. Jag var såklart glad över att få gå på intervju. Speciellt på den vid nio. Men någon har någonting emot mig. Jag försov mig nämligen och vaknade vid fem över halv åtta. Vem är så dum så att dom inte sätter en miljard väckarklockor när de har viktiga ärenden att uträtta. Jag, antar jag. Mobilen låg t.o.m bredvid mig i sängen. Jag måste ha stängt av den i sömnen, för jag har inget som helst minne av att den har ringt. Jävla skiiiiit!
Så jävla pinsamt också att behöva ringa och säga att man har försovit sig, världens sämsta första intryck. Istället ringde jag och sa att jag hade blivit sjuk. Frågar om vi kan boka om till nästa vecka. Ring då så får vi se hur det ligger till säger han och jag känner redan hur mina drömmar faller isär. Då har han ju redan hittat nån annan. Jag skulle sagt som det var direkt med risk för att han fick ett dåligt intryck av mig, då hade jag ju säkert iaf fått kommit idag, senare under dagen. Kanske.
Med det första problemet kommer det andra. Eftersom jag missar det första mötet missar jag även det andra. Jävla pendeltåg och bussar.

Fan vad besviken jag blir på mig. Jag bara sabbar allt.
Suck, suck, suuuuuck!