när ångesten tar över
jag mår dåligt. jag vill inte må dåligt. samtidigt som jag vill det. det är svårt att förklara, det är som jag hör två röster i mitt huvud varav den ena säger att jag inte klarar av det. klarar av att jobba, att ta ansvar, att göra en ny grej. den andra rösten säger att jag visst kan. de kämpar mot varandra. det blir kaos i mitt huvud och min kropp. jag mår dåligt och kan inte ens äta frukost. jag skulle idag varit på jobbet. eller inte jobbet än, det nya jobbet. jag skulle gått bredvid. lärt mig allt det nya. jag har haft ångest i flera dagar. fram och tillbaks.
vad kul det ska bli. åh vad jobbigt att ta ansvar. jag kommer inte fixa det. det är för mycket att ta in. men försök att tänk positivt nu då. kom igen hannah, du fixar ju det här. nä jag vill mycket hellre bara köra på med företaget.
ja för just det, jag ska ju starta företag. jag vill mycket hellre bara leta kunder och läsa bokföring. jag skulle kunna göra det men jag vet ju att pengarna behövs och att den lediga tiden är bra att lägga på nåt värdefullt. jag kommer ju inte ha en heltid till i början, så enkelt är det ju.
jag mår illa när jag tänker på det. jag vill inte dit! jag undrar vad det beror på egentligen. är det jag som inte tror på mig själv tillräckligt eller är det att jag inte vill jobba inom vården, vill jag kanske inte ta ansvar.
vad är felet, vad är jag rädd för.
det värsta är ångesten över att mattias blir så besviken på mig. det kan inte vara lätt att vara min sambo.
vad kul det ska bli. åh vad jobbigt att ta ansvar. jag kommer inte fixa det. det är för mycket att ta in. men försök att tänk positivt nu då. kom igen hannah, du fixar ju det här. nä jag vill mycket hellre bara köra på med företaget.
ja för just det, jag ska ju starta företag. jag vill mycket hellre bara leta kunder och läsa bokföring. jag skulle kunna göra det men jag vet ju att pengarna behövs och att den lediga tiden är bra att lägga på nåt värdefullt. jag kommer ju inte ha en heltid till i början, så enkelt är det ju.
jag mår illa när jag tänker på det. jag vill inte dit! jag undrar vad det beror på egentligen. är det jag som inte tror på mig själv tillräckligt eller är det att jag inte vill jobba inom vården, vill jag kanske inte ta ansvar.
vad är felet, vad är jag rädd för.
det värsta är ångesten över att mattias blir så besviken på mig. det kan inte vara lätt att vara min sambo.