så ser det ut

idag på jobbet fick jag veta av den goa carro på grönsakslagret att elina, min jobbarkompis var otrevlig mot henne häromdagen när hon köpte jordgubbar av oss. elina hade antagligen inte känt igen carro och hon sa "nu får du faktiskt ta och välja själv så att du inte kan komma och klaga på oss sen" till henne och carro blev lite stött. för hon hade inte sagt det på ett skämtsamt sätt. jag vet att elina inte alltid är så glad på kunderna, speciellt inte då hon har jobbat många dagar i streck. jag personligen tycker att kunderna är vårt jobbs centrum. jag tycker att man alltid ska vara trevlig, även när man får kritik. det är ju vårt jobb liksom. är en otrevlig får alla dåligt rykte. jag antar att jag är en servicemänniska, jag vill tro det iaf. jag kommer hem och berättar det här för mattias i hopp om att starta en diskussion. en diskussion blir det allt. en diskussion som nästan får mig att känna mig dum som är så "serviceinriktad" som jag tycker att jag är, för det mattias säger är att jag sköter mitt jobb för att jag vill ha bekräftelse. för att jag vill höra att jag är duktig. jag tar illa upp av det han säger och kan inte sluta älta. han menade ingenting illa, det vet jag, han tycker bara ofta att min uppväxt och brist på självkänsla spelar en viktig roll i mitt liv. det verkar som att han tycker att den är mitt liv. jag är väl nåt annat än bara en dålig uppväxt och dålig självkänsla?
jag kan för tillfället inte tycka att jag är duktig längre. tänk. jag som gick från jobbet jätteglad. det hade varit en bra dag och alla kunder hade varit trevliga och gulliga och roliga, för att jag, försäljaren visade en god min. för att jag var trevlig och glad och rolig. jag var jätteglad för att jag städar när det är smutsigt och plockar med grejer. jag organiserar och styr och jag får höra av mina jobbarkompisar att jag är duktig som styr och ställer, att jag är så organiserad. sånt gör en ju skitglad. men nu, jag vet inte... jag tappade sugen lite liksom.