så ser det ut

Golug dör för mig.

Han har vart gammal och gaggig länge men fortfarande så pigg som den gamla Golug. Han har alltid sprungit fram till burkanten när vi kommit in i köket eller när vi satt oss för att äta. Han skulle alltid tigga mat. Våran lilla tjockis. Igår när jag kom hem kändes det som att nåt hade hänt. Bara sådär. Kanske en stroke. Han låg på stegen som leder upp till hans egen sovplats, som att han antingen inte kom upp av egen maskin eller som att han hade trillat ner. I vilket fall rörde han inte på sig. Jag slängde ifrån mig allt och tog Golug i min famn. Några minuter låg vi i sängen tillsammans med Gargamel (som faktiskt fyllde 1 år just den dagen, stackare) men Golug blev rastlös så det ända rätta var att lägga tillbaks honom vid buren. På kvällen åt och drack han och blev lite piggare. När jag la mig var det lite sämre med honom igen. Idag andas han sån där klickande andning från och till. Han vill absolut inte vara där jag vill att han ska vara. Han rör på sig hela tiden. Måste hitta en bekväm ställning att ligga i, slänger sig runt på golvet. Han har t.o.m "hoppat" ner från buren. Ett försök till självmord? Usch. Lilla gubben!
Vad ska jag göra nu. På ett sätt vill jag inte sitta och titta på honom när han dör men jag tror inte att han lider på så sätt som djur kan göra när dom är sjuka. Golug är gammal, hans tid är inne. Bara han hittar sin plats och sin lilla ställning så tror jag allt blir bra. Om det tar för lång tid kanske jag överväger att ta honom till veterinären. Men det tar emot. Jag vill inte höra råttskrik och rädsla det sista jag hör av Golug.

Skrutt! Min älskade skrutt! Många fina stunder har vi fått tillsammans. Jag älskar dig!