så ser det ut

...långsamt mot flyttdagen. nu är det exakt 14 dagar kvar. inte mycket. tiden går ganska fort ändå. känns som att vi var i linköping nyss fast det var en hel vecka sen. jag sitter här och snorar. har hela tiden tänkt att det är lägenheten och ventilationen här som jag har problem med, men nu börjar jag fundera på om jag kanske är allergisk mot råttorna? hur avgör man en sådan sak mer än att går till vc och tar pricktest. det är skitjobbigt. inte bara att inte veta utan att gå omkring och vara täppt och snorig och nysig och kliig i ögonen näst intill hela tiden. för det är alltid nåt. idag är jag snorig och nysig som bara den.
mattias fick ett telefonsamtal i förmiddags om en intervju imorrn. skitbra. ett jobb som han vill ha med. hoppas han får det. det är heltid. jag har dock inget jobb än. jag söker hur många jobb som helst så jag antar att jag bara får fortsätta knega. jag fick några kanske inom vården. helt okej liksom. så slipper jag klättra på väggarna. här hemma går det rätt bra nu eftersom jag vet att vi ska flytta snart och jag packar och grejar och på nåt sett tycker att det är lugnt att jag slappar ibland. när vi kommer till västerås kommer jag ha massor att göra, men man vill ju ändå ha ett jobb att gå till. det funkar ju inte att vara hemma hela tiden. även om man har saker att göra. miljöombytet liksom.
vi har kollat mycket på film de senaste dagarna och det är tre filmer jag skulle vilja tipsa om. stranger than fiction, the night listener och little children. filmer som berör och som är så jävla mystiska så man bara måste älska dom.
gunde är förövrigt kvar här hemma. han är mycket mer social nu än vad han har varit förut men han bits lite fortfarande. mest för att markera. jag hade honom i knät igår och tog lite på honom, rätt som det är vänder han sig om och markerar med tänderna, jag antar att det var rumpan jag råkade tafsa på. han gillar det verkligen inte. inte för att det är nån ursäkt... ibland funderar jag på om jag kanske ska lämna tillbaks honom till A-L, men så kommer jag på att jag inte vill. jag vill åtminstone inte splittra honom och gargi. då skulle det vara bättre att omplacera dom båda tillsammans då isåntfall. jag vet inte.
igår var tindra en vecka gammal. hon är så fin. jag är en stolt moster. kan verka konstigt kanske, jag har ju inte träffat henne. jag tycker att födseln av ett barn är ett mirakel, fan det är så jävla häftigt. och nu är det min syster som har fött barn. jag är så imponerad och jag längtar så efter att få håll tindra. krama henne och pussa hennes mjuka kinder. sen längtar jag efter ett eget barn också... men tills dess får jag njuta av tindra. mmm.